Ett vardags liv

Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist men har haft så mycket här hemma. I måndags blev våran lilla prinsessa 2 år! Tänk att tiden har gått så snabbt. Jag kommer ihåg den 22a februari 2008 när jag låg på operationsbordet helt spänd och nervös för hur allt skulle gå, att om inom några minuter så skulle ett litet barn förändra våra liv. När jag hörde hennes skrik så släppte all min rädsla, min nervositet, hela världen stod still och det ändå jag hörde var hennes vackra skrik. Fick en blodig och slemmig unge upp på mitt bröst och jag bara kände hur hela mitt hjärta värkte av all kärlek till henne. Åhh mitt lilla hjärtegull! Skriver från mobilen nu och vet inte hur man laddar upp bild samtidigt så det får vänta. Hon är iaf sjuk, på 2 veckor har vi vart på akuten ca 7 ggr, höge kul! Och så skulle vi ha kalas på lördag och jag har inhandlat en massa mat och nu fick vi lov och ställa in pga att hon är så dålig. Men men, sånt e livet. Nu har jag jobbat hela dagen och hunnit med en dusch här på kvällskvisten och tänkte nu gotta mig lite med glass, inte helt fel! Imorgon ska jag följa med Lisa och träna, jag som inte tränat på 100 år, men det går säkert bra. Måste också berätta om min stackars hund som har ett pucko till matte! Vi var ute på promenad och gick sedan till kiosken för att ladda på mitt busskort. Gick sedan hem igen och när jag hunnit ca 70 meter så fick jag en skit läskig känsla i kroppen, någonting kändes otroligt fel. Kollade ner i marken och ser hur tomt det ser ut vid min sida. Kollas då bakom mig och där borta sitter ju stackars hunden och säger ingenting haha! Gick tillbaka och hon blev överlycklig! Knäppa mig, knäppa mig...